late night monologues.

Gick upp imorse. Drack lite kaffe. Påbörjade en tavla. Det blev fel. Jag blev förbannad och knäckte en pensel värd 200 spänn. Blev sugen på att utöva lite Yoga. Sträckte rövmuskeln nåt så in i helvete. Tänkte att jag skulle rensa upp i min garderob. Slängde ut alla kläder på golvet sen orkade jag inte sortera och lägga tillbaka dom. Mamma kom in. Blev förbannad. Sa att mitt rum är helvetet. Sa att hon blir jävligt trött på mig ibland. Jag svarade "Tough shit, det är inte så att du kan stoppa tillbaka mig". Jag tyckte det var roligt. Mamma skrattade inte.


Nu ska jag se Into the wild.

När jag var liten var jag rädd för ALLT. Nu snackar vi inte bara om de typiska barndomsfarhågorna som monster under sängen och mördare i källaren utan verkligen A-L-L-T. Jag kunde inte bada i djupa delen av poolen för det kunde finnas hajar. Vid 7 års ålder skolkade jag från skolan av rädsla för att bli smittad av Ebola virus. Jag rekade skyddsrummet i källaren med jämna mellanrum utifall att det skulle bli ett tredje världskrig.


Men det fanns inget som skrämde mig så mycket som clownen i 'DET'. Han förstörde my fucking childhood. I varje mörk vrå, i varje skugga såg jag den sketna clownjäveln. Att hjälpa mamma med tvätten var psykisk terror för jag kunde bara tänka på scenen där jäveln kikar fram mellan lakanen innan han käkar upp den där ungen.

Första gången jag såg 'DET' var jag väl runt 6 år. När jag var 15 tog jag mod till mig och såg filmen för andra gången i mitt liv. Fattade verkligen inte vad det var som halvt skrämt livet ur mig som barn.

Förra året köpte jag boken. Holy fucking Jesus. 1339 sidor ren terror. Nu snackar vi inte lätt obehag utan REN TERROR, ni vet typen där man inte vågar släcka lampan och ha fötterna utanför täcket. Jag kommer ihåg att jag var så inne i boken att när morsan kom in genom dörren för att fråga om jag ville ha kaffe skrek jag bara rätt ut och mamma bara glodde på mig och jag sååååg i hennes ögon att hon tänkte "My child is a crazy person".


Plockade upp boken igår igen när jag hade svårt att sova. Ha... hahahaha....HAHAHAHA. Tror ni det blev lättare att somna efter det? Låg med taklampan OCH sänglampan tänd och bara väntade på att graderobsdörrarna skulle öppnas....

Steg upp med samma entusiasm som ett lik imorse. Hann borsta tänderna, koka kaffe, klä på mig jackan, kliva ut på balkongen och röka tre bloss på min cigg innan jag upptäckte att det snöade. På en sekund kastades jag ett år tillbaka i tiden. Till mitt älskade Stockholm.


Ibland saknar jag det så jag går sönder lite. Har inte ens kvar alla bilder därifrån för i ett svagt ögonblick smällde jag till min gamla dator så den flög i golvet och i ren protest vägrade den starta efter det.


Men lite gobitar har jag sparat.










Lite backstage på plåtningar och visningar varvat med fest, museumbesök och random sthlm.
De 2 nedersta bilderna är resultatet av min slutfotografering för Mikas make up academy.

Har haft 2 veckor av sömlösa nätter. Igår var jag så jävla less på att inte kunna somna att jag tänkte "NU JÄÄÄÄVLAR" och svalde ner 2 stilnoct med en Bailey's. Det hade motsatt effekt och jag blev lite hyperaktiv, låg uppe och kollade på vampyrfilmer till klockan 6 imorse. Såg 'Låt den rätta komma in' för andra gången. Har lite svårt för den filmen, läste boken först och ÄLSKADE den. Men ni vet hur det är när man målat upp sin egna bild av hur något ska vara och så kommer det någon jävel och bara pissar på ens vision. Jag hade till exempel fått för mig att Oscar var fet och tunnhårig. Vet inte varför, det är ju sällan 12åringar brukar vara tunnhåriga men så såg han ut i min värld. Och så castar dom nån gänglig blond sak som ser ut som Gustav Wasa?


Anywho.


Ska strax bege mig ner på stan med Ida och Sanna och leta juldagsoutfit. Vill se ut som a million bucks men med tanke på min budget blir det snarare a quarter.

Jag är så uttråkad. Jag trodde inte att dessa ord skulle ramla ur min mun in i denna värld men - jag är trött på sovmorgnar och att ägna mina dagar åt att äta glass och kolla på film. Jag vill ha ett jobb. Förra veckan var jag så rastlös att det kröp i kroppen på mig. Det kändes som att jag hade kunnat klättra på väggarna i värsta spindelmannen-manér. Det kan till och med vara så att jag försökte. Då bestämde jag mig för att gå in på AMS hemsida och bara söka det översta säljjobbet som fanns. Efter att ha jobbat för ett säljföretag i 3 år, först som säljare för att sedan få en chefsposition kände jag att jag borde vara kvalificerad. Kändes som att det var en bra idé att låta öde sköta mitt yrkesval. Vad möts jag av?


Tomte sökes!

Med julen i antågande söker vi nu ett antal goa och glada jultomtar till ett julevent!

Du som söker bör passa i rollen som en riktigt klassisk jultomte vad gäller kroppsbyggnad och personlighet. Du ska vara väldigt utåtriktad, trivas med kundkontakt samt känna dig bekväm i butiksmiljö. Du bör även ha barnasinnet kvar!

Då vi redan har många unga och kvinnliga anställda ser vi för jämnlikhetens skull gärna äldre manliga sökande till tjänsten som jultomte.



Ödet har humor.

Jag ligger inne med en sån där trevlig 2dagarsbaksmälla. Jag bara älskar när det händer!

Gårdagen spenderade jag hos Sanna. Vi skrev en bucketlist för 2012. Ska bli väldigt spännande att se hur det utvecklar sig. En utav punkterna var att söka till Robinson. Men vill man verkligen uppleva pms på en öde ö? Jag gillar att kunna glo på sorgliga filmer och trycka i mig hamburgare i såna stunder. Att fiska krabbor och käka ris känns inte som något man vill göra när hormonerna är i obalans. Man kan ju inte direkt välja sitt sällskap heller. Tänk om man hamnar med någon som Robinson-Robban. Eller Hildegard. Vill inte bli känd som The Coconut Killer.

Jag tror vi får omarbeta den punkten lite grann.

Tanken bakom den här bloggen är att den ska fungera som ventil och sällskap under mina sömnlösa nätter för tro mig, om det är något jag är bra på så är det att inte sova om nätterna och jag har typ varvat internet. Twice..


Det kanske är på plats med en presentation? Okej. Då börjar vi från början.


I september 1986 i förlossningssal 13 på Fosie sjukhus i Malmö fick 2 väldigt glada förstagångsföräldrar se sin lilla dotter för första gången. De var lite konfunderade över hur i helvete ungen lyckades komma ut med en fullfjädrad mohawk men det var ju bara att gilla läget, 10 fingrar och 10 tår verkade hon ju ha i alla fall. Efter de obligatoriska undersökningarna kallade läkaren till ett möte med de båda föräldrarna. Pappan pratade dålig svenska och mamman ingen alls så det var ju inte helt märkligt att det uppstod ett litet missförstånd när läkaren skulle förklara att barnet hade ett blåsljud på hjärtat men att det skulle läka ihop utan några konsekvenser inom ett par veckor. Pappan hörde bara ordet hjärtfel, blev grön i ansiktet och tuppade av framstupa ner i golvet. Mamman som visste att pappan inte tillhörde den klena skaran var helt övertygad om att de hade fått ett dödsbesked och började skrika och gråta om vartannat medan den stackars läkaren genom charader försökte förklara ordet "blåsljud" på bästa sätt.



Så gick det till när yours truly kom till världen och resten kommer bli historia när jag vinner nobels litteraturpris för den här bloggen.


Vi säger så sålänge, hej hej!